I många fall - bestrider en parkerande och kan bevisa att han har rätt - men trots detta väljer parkeringsbolagen att stämma.

Eftersom dessa sk. " småmål " har en begränsad ersättningsskyldighet
i lagen med möjlighet för endast ersättning för 1 timmes juridisk rådgivning - är det " värt chansa " .

Jag har i div. parkeringsmål stått som ombud och hävdat / hävdar
forfarande att det givetvis skall medfölja konsekvens när man trots
sin vetskap om lagar och regler , inte följer dem och dessutom väljer
kostsam rättsprocess och inleder en onödig rättegång - framför att
istället beakta dem innan rättsprocess .

Jag är övertygad om :
att det är domstolarnas syn /bedömning på begränsningsreglen
gällande kostnadsansvar enligt Rättegångsbalken
- som ger t ex oseriösa parkeringsbolag möjlighet att fortsätta .

Jag har tidigare i domstol vunnit mål för parkerandes räkning , men
den begränsade ersättningenär ofta långt ifrån den faktiska
kostnaden för parkerande .

P- bolagens sätt att inlämna stämning TROTS tydliga argument från
parkerande är enligt mig att anses vara såväl nonchalant som
lagens talesätt " synnerligen försumligt och vårdslöst" .

I t ex mitt senaste Parkeringsmål, Uppsala Tingsrätt, var P-bolaget
överbevisad flera gånger om, att P-avgiften var felaktig innan men
trots detta valde bolaget att stämma parkören.

( Vi vann målet och yrkade fullt kostnadsansvar men ersattes endast
med 1 timmes arvode - överklagan är möjlig och på gång.)

Fullt kostnadsansvar = större konsekvens av felaktigt agerande
= mindre fel

Min tolkning av Regeringens proposition 1999/2000:26 s.98
är att man funnit att Stötande resultat kunde uppstå i dåvarande
praxis i rättegångsbalken , då den särskilda kostnadsregeln
i 18 kap. 8 a § RB endast var tillämplig när en part genom försumlighet
orsakat motpartens höga ombudskostnader men att försumlig
part i ett småmål inte kunde åläggas ersätta motpartens
ombudskostnader till den del det översteg arvode motsvarande rådgivningsavgift enligt rättshjälpslagen

De beslutades till följd därav, och för att kunna stävja illojala
och försumliga förfaranden av parter och inte göra möjligt för en part
att medvetet orsaka motparten dryga kostnader som denne inte
har någon möjlighet att få ersatta, att reglerna om kostnadsansvaret
för försumlig processföring skulle få tillämpning även i ett
småmålsförfarande.

Man betonade även att tillägget var väl förenligt med en ordning där
en part riskerar att få stå för kostnader som han eller hon orsakar
genom att vara försumlig i sin processföring samt vikten av att
tillägget också innebar en lägre grad av förutsebarhet för parterna.

Mot bakgrund av detta, infördes i ny lag rättegångsbalkenår 2000,
kompletterande tillägg i 18 kap. 8 a § RB och nytt stycke, med
innebörd att ersättning för rättegångskostnad, utöver vad som gäller
enligt andra stycket 1, får avse kostnad för arvode till ombud eller
biträde om en part har handlat så att 18 kap. 3 § eller 6 § är tillämplig.

Att det fulla kostnadsansvaret i dessa fall gäller samtliga
ersättningsgilla poster enligt 18 kap. 8 § RB och inte enbart
kostnader för arvode till ombud och biträden

Att i enlighet med ovan, inte finna något skäl att ge, en part som
bedriver en vårdslös processföring och/eller inleder en onödig rättegång,
skyddet av att kunna förutse exakt vilket kostnadsansvar denne kan drabbas av.

Det kan ( SKA / BORDE ) vara möjligt att besluta om fullt kostnadsansvar
enligt 18 kap. 8 § RB om rätten finner att Pbolag/kärande
föranlett och onödigtvis vållat Parkerande / svaranden tidspillan och
kostnader, som denne som näringsidkare -
, med verksamhet i branschen och väl medveten om framtagna regler
i branschen och lagar ( och med upplysning från
parkerande/svaranden innan dess i bestridande av p - avg)
– istället hade kunnat valt att undvika.

VARFÖR PRÖVAS INTE DETTA ?

/ D&G